Ja, va sa i göra mät?
Jag är född och uppväxt i Skaraborg. För er som inte vet så var Skaraborg ett eget län fram till 1998 men är numera en del Västra Götalands Län. Det är också den delen av Sverige där man hittar kommuner som Tidaholm, Skövde, Tibro och Hjo. När man går till ICA för att handla är det inte ovanligt att man hamnar bakom en överviktig man som utsöndrar en frän odör av ladugård och avföring. Skaraborgskan hörs ständigt på gator och torg.
Jag säger ingenting om att man som boende i Skaraborg talar med lite dialekt. Vi är uppfostrade så. En del har blivit lärda att inte snåla på dialekten, medan en del väljer att försöka snygga till den så gott det går. Oavsett vilken grupp av människor man väljer att hålla sig till så dömer jag inte - var och en har rätt att välja sin egen dialekt och i vilken utsträckning man vill använda den. Jag själv till exempel, jag är inte främmande för att byta dialekt då och då. Ibland tycker jag om att glida över och prata dalmål under en period. Dialekter är kul. Det är något vi borde vara rädda om.
Något som däremot inte är lika kul är ett fenomen jag börjat stöta på då och då - dialektskrivningen. Det är när personer väljer att lägga in sin dialekt även i skriven form. Inte för att skoja till det, utan för att de faktiskt verkar tro att det är så man skriver för att göra sig förstådd. Facebook lockar många nya användare hela tiden. Det gör också att personer som kanske inte är så vana vid datorer, is, skrivregler och färg-tv hittar till sociala medier där de, nästan på ett desperat sätt, vill tycka till och göra i röst hörd i grupper och genom sina statusuppdateringar. För att alla ska förstå vad jag menar med dialektskrivningen så ska jag försöka förklara det nedan.
Det som gör mig mest irriterad är när någon "vanlig” människa som vet hur man beter sig i tal och skrift börjar snappa upp ett intresse för raggarbilar och Eddie Meduza helt plötsligt börjar tala, och skriva, med en bredare dialekt. Frågan jag ställer mig är givetvis; Varför? Är det kanske så att det rentav är ett krav från raggarnas sida? Sitter det skyltar med texten ”Skriv och tjöta sôm ôss, eller drau” uppsatta i raggarnas klubblokaler? Är det för att alla raggare, gamla som nya, ska framstå som att de ligger på samma intellektuella nivå?
Hur som helst så tycker jag att det ser väldigt dumt ut. Men vill du framstå som förståndshandikappad så visst, gör det då.
OBS! Detta blev ett så kallat "dare-blogginginlägg". Det betyder att man inte korrekturläser innan man postar. Därför reserverar jag mig för ev. fel i texten.
Det regnar ute och förhoppningsvis så fortsätter det till på måndag.
Trevlig helg.
Long time no fisk
När jag skriver dessa rader har jag ingen aning om vad jag ska skriva om. Jag kommer alltså att testa på det nya fenomenet "impro-blogging".
Som ni kanske förstår så har jag gått igenom en tid i mitt liv där jag kände att jag behövde en liten paus från bloggandet. Efter att ha bloggat i genomsnitt en gång per dag under nästan två månaders tid började jag få panik. Det tog för mycket tid helt enkelt. Det utvecklades till en börda, tyngre än vad någon man orkar bära. Nu har jag emellertid bestämt mig för att ge det ett nytt försök - under sina glansdagar hade ju ändå bloggen hela 11 (!) unika besökare dagligen. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på er, det ska ni veta.
Jag och min goda vän Linus har precis börjat spela in en talkshow lite då och då. Kanske mest för att vi tycker att våra åsikter om saker och ting är så pass intressanta att de är värda att dela med hela youtubevärlden. #Fredagshjos heter det. I nuläget kan jag inte gå in på detaljer eftersom vi skrivit på massa sekretesspapper med produktionsbolaget. Vad jag däremot kan göra är att lova mer information om detta i framtiden.
Detta med impro-blogging var inte riktigt min grej. Nästa gång lovar jag att ha något att skriva om.
Bild från första inspelningsdagen av #Fredagshjos
