Fredag. Kväll.
Jag tänkte som såhär; Varje fredagkväll lägger jag upp ett youtubeklipp, alltså ett klipp från youtube.com. Jag vet inte om ni hört talas om det men ungdomarna säger att det ska vara något extra. Något spekakulärt. Jag kommer inte ladda några fjantiga pojkklipp utan här blir det riktiga gubbaklipp. Mycket nöje.
Lägg även märke till James Blunt's äckliga jävla låt, Beautiful i början av klippet.
http://www.youtube.com/watch?v=b0fiMe3We5s&feature=related
Trafikverket, dra åt helvete.
Ja, det är faktiskt så jag känner idag. Ända sedan ni sänkte de redan fruktansvärt låga hastighetsbegränsningarna runt om i landet har ta mig fan allt blivit sämre. Det verkar som att folk nu blivit livrädda för att köra för fort och lägger sig ca 10-20 km/h under gällande begränsning. När man då sänker hastigheterna till 80 km/h på en helt okej landsväg gör detta att bilister kommer att framföra sitt fordon i otroligt farliga 70 km/h och de som är ännu lite räddare om bilen/livet/körkortet kommer att lägga sig runt 60 km/h. Är det bara jag som ser det sjuka i sammanhanget? Skärpning.
Jag känner att 50 km/h är en lagom hastighet om man ska ta det lite lugnt, till exempel i McDonalds drive-in eller då man, för att spara lite tid, kör över en skolgård med lekande barn. Då kan det eventuellt passa sig att ta det lite lugnt.
Anledningen att jag tycker att detta är ämnet vi behöver diskutera denna förmiddag är att när jag i morse åkte till jobbet, en smula irriterad redan från start då jag var blockerad och inte kom ut från min parkering, råkade ut för dessa hemska människor som jag vill kalla vägsniglarna, eller i folkmun - idiotjävlar. Jag hade precis kommit ur staden och såg 80-skyltarna närma sig. Jag klippte i trean, tryckte gasen i botten, och förberedde en omkörning långt innan det var dags att vika ut - det är lite så man får jobba då man har en bil med 68 vilda hingstar.
Nåväl, jag lyckas, inte helt utan ansträngning kan jag tillägga, i alla fall att ta mig om framförvarande bil strax efter 80-skyltarna och greppade ratten, som nu börjat skaka ganska kraftigt på grund av något som jag inte har en aning om, med ett stadigt grepp och kände mig för en sekund lite nöjd över fredagsmorgonen. Motorn skrek och det började lukta lite bränt då vi närmade oss 100 km/h. Just när jag börjat få upp hoppet om att denna dag faktiskt inte skulle suga sådär jättemycket ser jag att jag är långt ifrån själv på vägen. Mitt yrvakna, påklistrade leende förvandlas sakta till ett ganska besviket ansiktsuttryck. Framför mig ser jag en stor klunga bilar som jag knappar in lite för fort på, om vi skulle anta att de håller hastighetsbegränsningen på 80 km/h. Jag fruktar det värsta, vägsniglar. Mycket riktigt, dessa sölkorvar ligger och pendlar mellan 60 och 70 och tycker, av någon outgrundlig anledning, att detta är ett helt okej beteende. Mötande trafik gör att jag tvingas släppa gasen. Här blir jag sedan liggandes under hela vägen till jobbet, en resa på ca 3,5 mil. Jag känner hur frustrationen stiger och letar desperat efter en omkörningsmöjlighet, men detta helt utan framgång. Jag drar en djup suck och lutar mig över ratten. Är det så här livet ska vara, tänker jag och funderar på att sätta igång stereon. Funderar en stund, väljer att låta stereon vara avstängd. När jag kommer till 60-skyltarna vet jag att jag är ungefär halvvägs. Bilarna framför mig saktar ner och för en sekund får jag för mig att det måste inträffat någon form av olycka längre fram. Men nej, det är bara de övriga bilisterna som tycker att 40 km/h är en lämplig hastighet för denna vägsträcka. Motvilligt tvingar de upp sina bilar i 70 km/h igen och håller i princip den nivån hela vägen förutom på ett ställe, precis då vi åkt över ett krön, då gick det nästan i 80.
Okej, jag säger ingenting om man kör i 80 på 80-väg, men vi behöver väl inte lägga oss 20 km/h under rådande hastighetsbegränsning? Det är allt jag säger.
Fredag.
Kan det vara för att det är ett så monotont arbete så att även om arbetskamraterna får höra samma skämt vecka efter vecka så är det ändå bättre än att skruva samma skruv dag ut och dag in, utan vardagsironion - som förmodligen egentligen inte innehåller ens en gnutta ironi. Mår industrigubbarna bättre av denna brist på fantasi och av dessa ständigt återkommande skämt? Kanske är det rentav så att de trivs med att veta vart de har varandra? Vem som drar vilket skämt på vilken dag och så? Kan vi enas om att detta är viktiga frågor som vi behöver gå till botten med? Bra.
Nu var det ju inte alls detta jag tänkte skriva om men eftersom jag är ny i bloggvärlden så känner jag att det är okej för mig att tänja lite på gränserna, att jobba lite outside the box, som man säger.
Återkommer.
Vardagslyx kan dra åt helv...
När man funderar på detta så ställer man ju sig givetvis följande fråga; Varför gå igenom så mycket jobb med att lägga upp maten, som garanterat smakar likadant direkt ur hämtlådan, på IKEAs flaggskeppstallrikar för att sedan slå på TV:n?
Anledningen att jag frågar är för att jag vill tänka mig att när man lagt upp maten så fint, så har man gjort det av en anledning? Eller? Vill man inte sitta och njuta av sin fina tallrik då? Istället för att titta på Idol i en ansträngd position över soffbordet? Ni kan ju kanske hålla med om att detta låter en smula bissart? Dessutom åker de ju på en massa extra disk vilket i alla fall jag INTE ser som fredagsmys.
Jag känner att jag börjar tappa tråden lite nu. Min tanke var i alla fall att berätta för er, ärade befolkning, att ni gör fredagsmyset helt fel! Idag har jag nämligen torsdagsmys med mig själv, och jag kan lova att det är mycket bättre än det ni håller på med. För att ni ska kunna bli lika lyckliga som jag kommer jag här dela med mig av lite enkla tips.
1. Sluta renovera era kök - köp hellre en större TV.
2. Försök alltid att hålla disken till ett minimum.
3. Sluta lägg upp maten fint. Det blir bara en jävla massa extrajobb när ni ska skära köttet, få upp en potatis utan att förstöra den för mycket och sedan dessutom (om det är någon riktigt överambitiös människa närvarande) få med sallad i lasset. Gör istället som jag gjort nedan.
Skålen ni ser på bild är den absolut bästa skålen jag köpt. Den funkar till allt; frukost, bål, lunch, skurhink, spindelfångare - ja, ta mig fan allt. Denna gången lade jag i pasta som jag kryddade med allaroundkrydda från Santa Maria, ett mycket säkert kort på pastan. En och en halv hamburgare som jag - innan jag blandade i - klippte i lagom stora bitar för en tugga. När jag provsmakade blev det lite torrt. Då slängde jag på lite tacosås, den starkaste modellen såklart. Klockrent. Rörde om och sedan var det bara att hugga in. Jag föreslår att man dricker lite whisky med cola till detta.
Anledningen att man har en djup skål, sked och hamburgare (eller vad man nu vill ha i) uppdelade i lämplig storlek är först och främst att köttbullarna var slut. Det är också för att jag på så vis kan äta i en halvliggande position. Nu vet man att vad man än får på skeden så blir det bra. Man behöver inte fokusera på maten eller trixa med kroketterna - allt är noga förarbetat och det är bara att skyffla. På så vis kan jag ägna mer tid åt TV:n (eller flickvän/pojkvän/sambo/marsvin/hundjävel om jag haft något av det).
Det kallar jag fre.. Torsdagsmys.
Det var väl själva f...
I denna blogg - som jag för övrigt redan hatar - kommer jag att lätta mitt hjärta. Det kommer bli lite av mitt eget happy place, även om jag som skrivet hatar den just nu, där jag kan tömma av allt jag går och bär på. Det kommer vara jobbigt, svårt och ibland chockerande. Du som läser detta kommer att få det mycket svårt i vardagen. Jag tänker på saker som ni inte ser. Saker som ni verkligen borde se och saker som ni borde bli så jävla förbannade över och som ni, med tiden, också kommer att bli så jävla förbannade över. För det är ju just det vi svenskar gör bäst. Vi blir irriterade, gärna i smyg utan att någon ser eller hör. Det blir så jävla jobbigt om någon skulle höra att vi pratar skit om dem. Om vi skulle behöva berätta för de asen vi irriterar oss på att vi blir så jävla förbannande över att de gör si eller så. Eller hur?
Just nu hatar jag min blogg och allt vad html-kodning heter så därför rundar jag av här. Jag tänkte att vi kanske kunde glömma bort detta inlägget och försöka se framåt istället. Ska vi säga så? Ja.
Försök att överleva till nästa gång vi hörs och för helvete, du i den svarta golfen, sluta kåtgasa så fort du ser mig. Det är INTE något som jag uppskattar eller som jag tycker är häftigt på något sätt. Jag blir rentav så jävl.. Ja.
