Trafikverket, dra åt helvete.
Ja, det är faktiskt så jag känner idag. Ända sedan ni sänkte de redan fruktansvärt låga hastighetsbegränsningarna runt om i landet har ta mig fan allt blivit sämre. Det verkar som att folk nu blivit livrädda för att köra för fort och lägger sig ca 10-20 km/h under gällande begränsning. När man då sänker hastigheterna till 80 km/h på en helt okej landsväg gör detta att bilister kommer att framföra sitt fordon i otroligt farliga 70 km/h och de som är ännu lite räddare om bilen/livet/körkortet kommer att lägga sig runt 60 km/h. Är det bara jag som ser det sjuka i sammanhanget? Skärpning.
Jag känner att 50 km/h är en lagom hastighet om man ska ta det lite lugnt, till exempel i McDonalds drive-in eller då man, för att spara lite tid, kör över en skolgård med lekande barn. Då kan det eventuellt passa sig att ta det lite lugnt.
Anledningen att jag tycker att detta är ämnet vi behöver diskutera denna förmiddag är att när jag i morse åkte till jobbet, en smula irriterad redan från start då jag var blockerad och inte kom ut från min parkering, råkade ut för dessa hemska människor som jag vill kalla vägsniglarna, eller i folkmun - idiotjävlar. Jag hade precis kommit ur staden och såg 80-skyltarna närma sig. Jag klippte i trean, tryckte gasen i botten, och förberedde en omkörning långt innan det var dags att vika ut - det är lite så man får jobba då man har en bil med 68 vilda hingstar.
Nåväl, jag lyckas, inte helt utan ansträngning kan jag tillägga, i alla fall att ta mig om framförvarande bil strax efter 80-skyltarna och greppade ratten, som nu börjat skaka ganska kraftigt på grund av något som jag inte har en aning om, med ett stadigt grepp och kände mig för en sekund lite nöjd över fredagsmorgonen. Motorn skrek och det började lukta lite bränt då vi närmade oss 100 km/h. Just när jag börjat få upp hoppet om att denna dag faktiskt inte skulle suga sådär jättemycket ser jag att jag är långt ifrån själv på vägen. Mitt yrvakna, påklistrade leende förvandlas sakta till ett ganska besviket ansiktsuttryck. Framför mig ser jag en stor klunga bilar som jag knappar in lite för fort på, om vi skulle anta att de håller hastighetsbegränsningen på 80 km/h. Jag fruktar det värsta, vägsniglar. Mycket riktigt, dessa sölkorvar ligger och pendlar mellan 60 och 70 och tycker, av någon outgrundlig anledning, att detta är ett helt okej beteende. Mötande trafik gör att jag tvingas släppa gasen. Här blir jag sedan liggandes under hela vägen till jobbet, en resa på ca 3,5 mil. Jag känner hur frustrationen stiger och letar desperat efter en omkörningsmöjlighet, men detta helt utan framgång. Jag drar en djup suck och lutar mig över ratten. Är det så här livet ska vara, tänker jag och funderar på att sätta igång stereon. Funderar en stund, väljer att låta stereon vara avstängd. När jag kommer till 60-skyltarna vet jag att jag är ungefär halvvägs. Bilarna framför mig saktar ner och för en sekund får jag för mig att det måste inträffat någon form av olycka längre fram. Men nej, det är bara de övriga bilisterna som tycker att 40 km/h är en lämplig hastighet för denna vägsträcka. Motvilligt tvingar de upp sina bilar i 70 km/h igen och håller i princip den nivån hela vägen förutom på ett ställe, precis då vi åkt över ett krön, då gick det nästan i 80.
Okej, jag säger ingenting om man kör i 80 på 80-väg, men vi behöver väl inte lägga oss 20 km/h under rådande hastighetsbegränsning? Det är allt jag säger.
