Gubbalicious

Ja, i dag är det ju fredag som alla vet. Dagen då de lite yngre medarbetarna på arbetsplatserna kan börja leva igen efter en hård veckas slaveri. Gubbarna får chansen att lägga saftiga one liners i stil med; "Det är väl inget att vara glad för grabbar, snart är det ju måndag igen". Har ni tänkt på hur de gamla "uvarna" på industrierna kan knäcka samma kommentarer dag ut och dag in? Jag har av egen erfarenhet förstått att detta fenomen uppstår mest inom industriyrken.
Kan det vara för att det är ett så monotont arbete så att även om arbetskamraterna får höra samma skämt vecka efter vecka så är det ändå bättre än att skruva samma skruv dag ut och dag in, utan vardagsironion - som förmodligen egentligen inte innehåller ens en gnutta ironi. Mår industrigubbarna bättre av denna brist på fantasi och av dessa ständigt återkommande skämt? Kanske är det rentav så att de trivs med att veta vart de har varandra? Vem som drar vilket skämt på vilken dag och så? Kan vi enas om att detta är viktiga frågor som vi behöver gå till botten med? Bra.

Nu var det ju inte alls detta jag tänkte skriva om men eftersom jag är ny i bloggvärlden så känner jag att det är okej för mig att tänja lite på gränserna, att jobba lite outside the box, som man säger.

Återkommer.